David Nordfors 991101
Totalt 476 startade företag:
- 239 fungerande företag, varav 188 med externa investerare
- 237 nedlagda företag, varav 41 nedlagda under inkubatorperioden.
| 1991
1 800 |
1992
10 000 |
1993
18 000 |
1994
23 000 |
1995
25 800 |
1996
25 500 |
1997
27 000 |
1998
30 000 |
1. Att skola nya entreprenörer
med innovativa tekniska idéer och hjälpa dem att utveckla och
kommersialisera en exportprodukt.
2. Att implementera nya
invandrares tekniska idéer
3. Att uppmuntra anställning
av tekniskt erfarna invandrare
Under en period deltog Innovationspumpen AB i projektet genom Dr Jan Nylander, VD, och Orren Shalit. Det erhållna stödet räckte dock inte för att finansiera ett fortsatt deltagande.
Det israeliska systemets direktör och grundare Rina Pridor överlämnade i maj 1998 en personlig inbjudan följa hennes arbete och delta i verksamheten hos ett par av de mest framgångsrika inkubatorerna under ett halvår för att skaffa den kunskap, erfarenheter och personliga kontakter som behövs för uppbyggnaden av inkubatorer i Sverige.
Under perioden november 1998 – april 1999 förflyttade projektet sin huvudsakliga verksamhet till Israel. Arbete utfördes hos två inkubatorer, Technionuniversitetets TEIC och LN Innovative Technologies. Arbete utfördes även hos Office of the Chief Scientist (OCS), inkubatorsystemets ledning (Rina Pridor) och Matimop som bland annat ansvarar för Israels kontakter med EU.
Goda och regelbundna
kontakter upprättades med ett par andra framgångsrika inkubatorer,
riskkapitalsinvesterare, investmentbanker, Israel Venture Association,
Israels vetenskapsakademi, samt med flertalet av landets ledande universitet
och deras företag för kommersialisering av intellektuellt kapital.
De goda kontakterna
i Israel har förstärkts och resulterat i en erbjudan från
Israeliska Office ot the Chief Scientist att aktivt bistå projektet
med kunskaper och erfarenheter vid uppbyggnaden av inkubatorer i Sverige.
(Bilaga 2)
I januari skickades en inbjudan till rektorerna för Chalmers, KTH, Karolinska Institutet och Uppsala Universitet att besöka Israel för att studera projektets arbete och att delta i en framtida samverkan. Alla universitetsrektorer accepterade inbjudan och skickade de verkställande direktörerna för universitetens holdingbolag. Till delegationen (2) anslöt sig även den verkställande direktören för stiftelsen Electrum. Delegationen leddes av Per Eriksson, rektor för Högskolan i Karlskrona/Ronneby, som redan är med i projektet. Vid besöket kom delegationen överens om att ha fortsätta diskussioner kring upprättandet av ett svenskt inkubatorsystem som bygger vidare på de israeliska erfarenheterna och kontakterna.
Genomförda delmål i projektet:
Den israeliska inkubatormodellen
är välbalanserad och ger alla nyckelparter i bildandet av nya
företag incitament att driva företaget framåt. Detta sker
genom att samtliga intressenter delar på ägandet i de nya företagen,
inklusive inkubatorn och inkubatorchefen personligen. I Israels hittills
mest framgångsrika inkubator, TEIC, kommer idag hälften av driftsbudgeten
från intäkter genererade av ägande i startup-företag.
Satsningen är
också en stor framgång vad gäller att ta till vara på
entreprenörsresurser hos nya invandrare. Det kan verka naturligt att
tänka att de högt utbildade forskare från forna Sovjet
som emigrerade till Israel under nittiotalet skulle passa bättre i
universitetsmiljön än som entreprenörer i högteknologiska
exportföretag. Så verkar dock oftast inte vara fallet. Det nationella
programmet för anställning av ryska akademiker stöter ofta
på problem kopplade till kulturskillnader mellan ryska och israeliska
universitet. Flera av de skarpaste hjärnorna bland professorerna förslösas
eftersom de inte kan anpassa sig till den nya universitetskulturen. Som
entreprenörer är flera av de forna sovjetiska forskarna mer villiga
att lära sig överleva under de nya villkoren.
Inkubatorerna ger inte
arbetstillfällen åt invandrare - de absorberar hjärnkapacitet.
Det är ytterst viktigt att invandrare i inkubatorn inte hanteras enligt några speciella rutiner utan på individuell bas - precis som alla andra. Däremot är det viktigt att vara noggrann vid urvalet av entreprenörer. Enligt en av de mest erfarna inkubatorcheferna finns det två kategorier bland invandrarna som är svåra att arbeta med - de som misstror omvärlden och håller på hemligheterna samt de som förväntar sig att samhället skall ta hand om dem. Däremot är det lätt att arbeta med de som anser att projektanslagen är en hjälp till ett nytt liv och en frivillig satsning från myndigheterna.
Den blandade miljön
i inkubatorn är mycket viktig. Ofta är den invandrade entreprenören
inte utrustad att leda det dagliga ledningsarbetet i ett företag eftersom
detta är starkt kopplat till den nationella kulturen. Det gäller
att kunna hantera lokala affärskontakter, personal och myndigheter
på det förväntat korrekta sättet. De israeliska inkubatorer
löser detta genom att hjälpa till med rekrytering av en inhemsk
verkställande direktör för det nystartade företaget.
Entreprenören behåller dock sin ägandeställning i
företaget, upp till fyrtio procent, och leder utvecklingsarbetet av
produkterna. Eftersom budgeten är mycket begränsad får
den verkställande direktören en låg lön till att börja
med. Detta kompenseras av ett delägande på upp till tio procent
i företaget.
Erfarenheterna visar
att det tar runt fem år att gå från idé till inkomst
från försäljning i industrin. Det är omöjligt
att uppnå detta i en inkubator. Inkubatorn uppgraderar idéer
som är i ett för tidigt stadium för att attrahera en strategisk
partner eller en investering. Det händer ytterst sällan att ett
företag blir vinstgivande under inkubatorperioden, utan de flesta
går fortfarande utan vinst när de lämnar inkubatorn. Däremot
har de blivit attraktiva för externa investerare.
Den bästa investeraren är en strategisk partner som kan marknaden, är själv industriell produkttillverkare och kan därför förstå värdet av det intellektuella kapitalet i projektföretaget. Näst bäst är de som bara ger pengar. Den strategiska partnern får inte alltid ägarskap i inkubatorföretaget. Den kan också få exempelvis rättigheterna till tillverkning och försäljning.
Strategiska investerare lägger alltid mycket stor vikt på det nya företagets ledning och har ofta som en del av sin arbetsmetod att omforma denna. Även om företaget äger en mycket lovande teknologi kommer de inte att attrahera investeringar från strategiska partners eller riskkapitalister om ledningen inte är tillräckligt samarbetsvillig och delägarna i företaget inte är med på de kommande förändringarna.
Riskkapitalister siktar idag på en utgång inom 5-10 år med 1000% förtjänst. De vill därför ha en företagsledning med beprövade färdigheter. Inkubatorföretagen kan oftast inte erbjuda detta eftersom deras företagsledning i de flesta fall är nybörjare. Riskkapitalister brukar investera en större summa pengar i ett mindre antal företag och har traditionellt inte möjligheter att hantera många små och omsorgskrävande företag. Detta kommer att förändras när riskkapitalisterna lyckats etablera fungerande modeller för att hantera sina relationer till inkubatorer. Sedan alldeles nyligen håller det på att utvecklas goda relationer mellan riskkapitalisterna och några av inkubatorcheferna i Israel, vilket är mycket viktigt för en fortsatt positiv utveckling.
Alla inkubatorer kommer dock inte att bli kommersiella och staten har inga planer på att avbryta sin verksamhet i och med att incitamenten för de kommersiella aktörerna byggts upp. Enligt Rina Pridor kommer det alltid att finnas utrymme för ett statligt inkubatorprogram så länge som det finns goda innovatörer och entreprenörer utan tidigare erfarenhet och kontaktnät. Risktoleransen är givetvis betydligt högre i den statliga satsningen än hos kommersiella investerare. Staten kommer har därför att behålla sin roll i att utveckla incitament för investerare att satsa på entreprenörskap i allt tidigare skeden.
BILAGA 2
State of Israel, Ministry
of Industry & Trade, Industrial R&D Administration
Office of the Chief Scienist
6 June, 1999, Ref: A/1364
David Nordfors