Om du snabbt vill skaffa dig överblick: läs först Tina Zethraeus överskådliga artikel nedan, därefter min utförliga inledning. En kvick översikt över de viktigaste tjänsterna och slutsatserna i denna rapport erhåller ni genom att ögna igenom inledningen eller gå direkt till Appendix A. Denna rapport är i övrigt avsedd att användas som uppslagsverk för de häri redovisade tjänsterna och arbetsmodellerna.
God läsning,
Michel Bajuk
2. JOURNALISTER DRAGHJÄLP I SLAGET OM HJÄRNKRAFTEN
[baserat på två artiklar skrivna av KK-stiftelsens stipendiat Tina Zethraeus, presschef vid Uppsala Universitet – artiklarna publicerade i tidningen Journalisten och vetenskapsjournalisternas tidning Ugglan hösten 1999]
All fler Internettjänster vill nu förse massmedia med forskningsnyheter och kontakt med forskare/experter. I vår öppnas flera nya möjligheter för journalister i Europa och Sverige att nå global expertis. I den hårdnande konkurrensen om att sälja expertdatabaser till forskare och universitet världen över är journalisterna en viktig grupp. Community of Science och PR Newswire är två av aktörerna som tar nya tag i slaget om planetens skarpaste hjärnor. KK-stiftelsen har sänt ut tio svenska stipendiater för att bevaka utvecklingen
– Genom att kartlägga dessa internationella kontaktvägar för forskare och journalister vill vi inspirera liknande initiativ i Sverige, säger David Nordfors, projektansvarig vid KK-stiftelsen (Stiftelsen för Kunskaps-och kompetensutveckling).
I höst har stipendiaterna som representerar forskare, journalister och pressansvariga studerat elektroniska kontaktvägar mellan forskarvärld och media i Tyskland, England och USA. IDW (ExpertenMakler), AlphaGalileo och ExpertNet, ProfNet och CoS, EurekAlert och AScribe är några av de tjänster som varit aktuella for kartläggningen.
Den journalist som kan navigera i forskarvärlden, kan värdera expertis och kan tolka resultat har i dessa tjänster en guldgruva till nyheter, fördjupning och bränsle i samhällsdebatten. Från att vetenskap har varit ett exklusivt fält för specialreportrarna är tendensen att alltfler allmänreportrar rapporterar om forskningsrön och utnyttjar forskare för att belysa och kommentera olika
skeenden.
– Trycket från media ställer ökande krav på universitetens informationsfunktioner. Här har man mycket att lära av internationella erfarenheter, framhåller Per Helgesson som är redaktionssekreterare på radions vetenskapsredaktion i Uppsala.
I fallet Osmo Vallo kom genombrottet när Striptease funnit en oberoende expert via amerikanska tjänsten ProfNet.
-Vi fick via de amerikanska rättsläkarnas hemsida kontakt med Michel Baden som bl a utrett morden på John F Kennedy och Martin Luther King. Det ledde till ett genombrott, berättar Hannes Råstam på Stripteaseredaktionen.
Även om alltfler reportrar lär sig hitta i den svenska universitetsvärlden, så är det förhållandevis få som utnyttjar de internationella nättjänster som underlättar kontakten mellan forskare och media.
Fler svenska journalister skulle kunna utnyttja dessa tjänster som nyhetskälla, eller för bakgrunder och kommentarer.
– De globala nättjänsterna är en underutnyttjad resurs. Fler internationella källor leder till en bättre och mer nyanserad rapportering. Jag får ofta "aha-upplevelse" när jag gör mig det obetydliga besväret att söka expertis utomlands, menar Michel Bajuk, tidigare kanslichef för Grävande Journalister, nu frilansjournalist i Washington D.C. Bajuk har sammanställt en rapport om internationella expertnätverk och är engagerad i KK Stiftelsens projekt som rådgivare.
ProfNet i USA är det mest väletablerade expertnätverket och har inspirerat flera liknande tjänster. Journalister världen över utnyttjar möjligheten att ställa frågor, få nyhetsnotiser eller söka forskare i databasen.
Dagligen fördelas 3 bulletiner med 46 frågor via 10 000 PR-ansvariga vid företag och forskningsinstitutioner till forskare och experter. Frågorna täcker ett vitt spektrum: i en och samma sändning kan man efterlysa expertis till artiklar om varför klyftorna ökar mellan rika och fattiga, den kanadensiska aktiemarknaden, hur man får barn att läsa läxor och väntelistor till sjukhusvård. I snitt får varje journalist sju svar inom en timme.
– Någon gång i månaden skickar jag ut en fråga på ProfNet för att kontrollera att mitt eget kontaktnät inte blivit alltför inskränkt, berättar David Wheeler vid Chronicle of Higher Education.
ProfNet tar nu ett steg mot en europeisk etablering genom Londonkontoret med NEWSdesk (IT-och medicinnyheter). Redan har 270 svenska journalister hittat dit, och en av stipendiaterna, Cecilia Grevby följer uppbyggnaden.
EurekAlert! är en annan vetenskaplig informationstjänst på Internet. Webbplatsen som drivs av American Association for the Advancement of Science förmedlar förhandsinformation om vetenskapliga artiklar, pressreleaser och nyhetsbulletiner. Systerorganisationen i England heter
AlphaGalileo. Genom portalen nås även Media Resource Service, världens äldsta expertnätverk med bl a "kvalitetssäkrad" sökhjälp.
Snabbt expanderande är CoS, (Community of Science), en global forskardatabas som idag är världens största ifråga om information om stipendier och forskningsfinansiering. I vår öppnar man en ingång för journalister, som därmed ska få möjlighet att söka expertis i vad som kan bli vetenskapssamhällets största databas. Moroten är att de forskare/universitetet som blir medlemmar får tillgång till kvalificerad information om forskningsfinansiering, patentering, riskkapital med mera.
Internetbaserade informationstjänster finns också på närmare håll; tyska IDW (i IDWs styrgrupp finns stipendiaten Georg Strachal), engelska ExpertNet och franska Science Contact är tre exempel. Dessa frågetjänster drivs av universiteten själva eller forskningsorganisationer. Oavsett ägare utnyttjar journalisterna tjänsterna gratis.
– I Sverige saknas t ex en universitetsgemensam webbportal, kommenterar David Nordfors på KK-stiftelsen som hoppas att nätverksprojektet ska leda till en förbättrad vetenskaplig mediaservice.
Forskningsrådsnämnden och Högskoleverket driver två av varandra oberoende tjänster för bl a journalister. Tidningen Vetskap presenterar forskningsnytt i bl a elektronisk form. SAFARI är en nationell databas under uppbyggnad, där allmänhet, media, forskare och företagare kan finna forskningsprojekt och expertis.
– Det är viktigt att systemen är lättnavigerade och anpassade till medias behov. Alltför mycket forskningsinformation präglas fortfarande av akademisk inskränkthet, tycker Per Helgesson.
I andra länder har utnyttjandet av expertnätverk lett till debatt och kritik.
Krav har också ställts från forskarvärlden på journalisterna, man efterlyser ökad kunskap och större precision i frågeställningarna.
Till våren är stipendiaterna tillbaks i Sverige med nya intryck att diskutera med universitetsvärld och media.
– Jag hoppas att resultatet blir ett antal elektroniska tjänster som tävlar om att tillfredsställa journalisternas krav på kontakt med forskarvärlden, kommenterar David Nordfors.
Tina Zethraeus
Länkar:
3. KORT OM DENNA IDÉINVENTERING
Michel Bajuk:
Våren 1998 uppdrogs jag av KKStiftelsen att på en internationell arena kartlägga expertnätverk och informationstjänster som syftar till att utöka kontaktytorna mellan forskare och journalister. Utredningens primära syfte var att identifiera och knyta kontakter till KKS. Frukterna av arbetet skulle utgöra diskussions- och beslutsunderlag för pilotförsök rörande förmedling av kvalificerad forskningsinformation till media.
I oktober 1998 presenterade jag min sammanfattande inofficiell rapport inför stiftelsen. KKS beslutade därefter att sända ut tio stipendiater från svenska universitet och högskolor för att bevaka utvecklingen på den internationella arenan. Stiftelsen ville knyta expertis från och kunskap om de ledande internationella expertnätverken och vetenskapliga informationstjänsterna till Sverige. Själv engagerades jag som fortsatt emissarie, rådgivare och researcher i projektet.
De tio stipendiaterna har under hösten 1999 auskulterat vid tyska, brittiska och amerikanska universitet och expertnätverk. De har också genomfört omfattande studieresor till andra universitet och vetenskapliga informations- och nyhetstjänster.
Under hösten (augusti–oktober) besökte projektledningen samtliga stipendiater på plats i Tyskland, England och USA. I samband med finalen på dessa besök arrangerades ett omfattande program från hos ledande amerikanska expertnätverk i New York, Washington D.C. och Baltimore. Med oss följde flertalet stipendiater och intresserade gäster från svenska universitet och högskolor.
När stipendiaterna vid årsskiftet 1999/2000 återvänder hem är tanken att de på eget initiativ ska utnyttja och implementera de nya kunskaperna och erfarenheterna i Sverige. Hur detta kommer ske, det är förstås upp till stipendiaterna, deras institutioner och övriga intressenter och aktörer inom detta område i Sverige. Ett visst begränsat stöd kommer de även fortsättningsvis få från KKS och dess projektledning.
Det är förstås med stor glädje jag noterar att engagemanget, entusiasmen och glöden i gruppen är mycket stark. Projektet har också väckt stort intresse bland informatörer vid svenska universitet. Jag ser därför med spänning fram emot att se vad som kommer hända framöver.
Som journalist skulle jag förstås välkomna sofistikerade möjligheter att ta del av forskningsrön och vetenskapliga nyheter även i Sverige. Allra mest längtar jag efter en intellektuell inventarieförteckning av och/eller en direktlinje in i landets samtliga akademiska skattkammare: pågående forskning, opublicerade nyheter och kvalificerade experter.
Som en avslutning på mitt engagemang i projektet har jag ombetts göra en revidering och uppdatering av den tidigare idéinventeringen. Rapporten skrevs ursprungligen som ett internt diskussionsdokument. Till detta bifogar jag också en inofficiell rekommendation baserad på mina egna slutsatser och erfarenheter.
Inför denna rapport genomförde jag informella samtal med kollegor, nätverksentreprenörer och informationsproffs verksamma på världsledande redaktioner, företag och organisationer. En del av dessa samtal har skett i samband med specialiserade seminarier i olika informationsbranscher.
Rapporten bygger på omfattande research på webben i kombination med intervjuer på plats i tre världsdelar: Washington D.C., Langley VA, New York City, Indianapolis, New Orleans, Heidelberg, Bryssel, Grahamstown, Johannesburg, London, Bradford och Baltimore, bland andra städer. Ett stort antal intervjuer har också genomförts över telefon och kompletterande frågor har i viss mån avhandlats via e-post.
Jag har också fått hjälp från organisationer som National Institute of Computer Assisted Reporting, Investigative Reporters and Editors, Center for Public Integrity och International Consortium of Investigative Journalists (CPI/ICIJ).
Källor anges endast där jag bedömer det vara lämpligt. I övrigt undviker jag av tidsskäl minutiös redovisning alla mina mellanhavanden, kontakter och referenser Rapporten är långt mycket mer omfattande än vad som först var avsett.
OMFATTNING
Expertkunskaper och forskningsinformation är hårdvaluta som säljs och förpackas i alla möjliga skepnader och former. Mitt uppdrag har varit att finna de mest kvalificerade och välfungerande tjänsterna som är konstruerade för att främja informationsutbyte och kontakter journalister emellan – och det under stark tidspress. Jag har således tvingats begränsa, sålla och prioritera grovt då jag sammanställt denna rapport. Jag har ägnat min tid och energi åt att redovisa de tjänster jag har bedömt har störst relevans. Tjänster vars relevans jag har bedömt som låg redovisar jag kortfattat och summariskt, eller ibland inte alls.
Jag har i min redovisning försökt hålla mig till en formaterad mall som tillåter överblick och summariska jämförelser mellan tjänsterna – i den mån det överhuvud taget går att göra några jämförelser. Bedömningen av de olika tjänsterna är absolut inte genomförd enligt vetenskapliga kriterier och metodik. Jag gör heller inga som helst anspråk på att i denna rapport redovisa en heltäckande förteckning över existerande expertnätverk.
Ta denna rapport för vad den är: en snabb idéinventering av några av världens nu främsta och mest intressanta existerande tjänster för expert- och informationsförmedling mellan forskare och journalister. Om jag har missat något eller utelämnat väsentliga fakta så välkomnar jag era kommentarer – de är av stort värde för det pågående projektet ska naturligtvis beaktas vid eventuella framtida revisioner av denna rapport.
Den enkla och hastiga revidering jag nu genomfört i och med revideringen har inte förändrat den ursprungliga – ibland korthuggna – faktauppräknande grundformen. Vissa nya tjänster/kapitel har tillförts (ex: Ascribe, COS). Samtliga data har uppdaterats där det varit möjligt – vilket det har varit i de allra flesta fall. I övrigt har jag endast kunna ta mig tid att skriva igenom och redigera hela rapporten en gång.
Med detta sagt hoppas jag att läsaren har överseende med eventuella formmässiga brister för att istället koncentrera sig på de idéer och organisationsformer som presenteras nedan – det är ju just en konstruktiv idédiskussion som står i fokus för detta projekt.
Med fast handslag,
Michel Bajuk
Washington D.C.
1 december, 1999
För mer information om projektet, kontakta:
David Nordfors
projektledare
070-837 14 41
Michel Bajuk
Lena Norberg
4. NÅGOT OM EXPERTNÄTVERK OCH VETENSKAPLIGA NYHETSTJÄNSTER
en summarisk genomgång av generella iakttagelser och slutsatser under arbetet med det underliggande materialet
Journalisters tillgång till experter och kvalificerad forskningsinformation kan förbättras väsentligt med hjälp av olika former av informationstjänster och expertnätverk. Det finns en rad internationella exempel på sådana tjänster som har utvecklats till omtyckta resurser för journalister som söker fördjupa, nyansera och balansera sin rapportering. Reportrar som utnyttjar dylika verktyg erhåller i gengäld snabbt ett diversifierat och ofta kvalificerat källmaterial. Många gånger är journalisternas motivation till att använda sådana tjänster att de vill ägna mer tid åt källkritik och analys istället för att söka efter experter och nyheter. Det senare kan ofta ta en väsentlig insats i anspråk, allt beroende på svårighetsgrad och ambitionsnivå, förstås.
Syftet med dessa expert- och informationsförmedlande tjänster är att tjäna som katalysatorer mellan forskare och journalister. Forskarna kan snabbt nå ut till ett stort antal journalister. Reportrarna kan snabbt och enkelt tillgodogöra sig utbudet ur ett väldiversifierat expertgalleri och en kvalitativ informationskanal.
De vetenskapliga expertnätverken är nästan uteslutande kostnadsfria för journalister. Verksamheten finansieras oftast med avgifter från medverkande organisationer/experter, sponsorstöd och projektbidrag från stiftelser – ibland också med avgifter från näringslivet.
Tjänster för kvalificerad expert- och informationsförmedling ämnade för journalister är ingen ny företeelse. Amerikanska MediaResourceService (MRS) skapades av Scientists' Institute for Public Information (SIPI) i New York 1979. Det var sannolikt den första tjänsten i världen för kontakförmedling mellan forskare och journalister. 1985 grundades Media Resource Service i London, då den andra expertförmedlande tjänsten i världen. Sedan dess har mer än ett dussin tjänster etablerats i Europa och USA med syfte att främja och underlätta kommunikationer och kontakter mellan journalister och forskare.
Alla dessa tjänster skiljer sig åt i utbud och utformning men kan ändå kategoriseras efter hur de är organiserade. Det finns huvudsakligen två olika organisationsformer av två olika typer av tjänster: centraliserade/decentraliserade expertnätverk och informations-/nyhetstjänster.
De centraliserade expertnätverken bygger på en central expertdatabas som underhålls av en redaktion som med selektiva kriterier tillför nya namn och ny information. Journalisternas frågor handläggs i regel av en tjänsteman som förvarnar eller kontaktar ett begränsat urval av experter.
Det finns både fördelar och nackdelar med denna typ av system. Ur journalistens perspektiv är det den kaotiska mångfalden hos ProfNet både välkommen och oberäknelig – man vet aldrig på förhand vad man får, om man får det och hur mycket man får. Fördel: journalisternas frågor skickas ut till hela nätverket. Nackdel: just den breda distributionen kan orsaka mycket "informationsbrus" för både informatörer och journalister, i synnerhet hos ProfNet. Informatörerna stressas av en flod av förfrågningar, journalisterna stressas ibland med en flod av (ofta irrelevanta) svar. En kaotisk marknadsplats för kontaktknytande. Jag använder själv ProfNet, jag tycker mig på senare tid se en ökad tendens till aggressiva och publicitetshungriga informatörer som "hugger" på förfrågningar som uppenbart inte är riktade till dem.
De decentraliserade nätverken erbjuder å andra sidan både säkerhet och begränsning – man kan räkna med att få några bra källor snabbt. Begränsningen består i de mer eller mindre statiska databaserna. Även om ständigt arbete pågår för att hålla registren uppdaterade så är de inte alltid aktuella precisionsinstrument. Men personalen hos dessa nätverk garanterar ändå kvalitén på sina tjänster genom att samtidigt erbjuda researchhjälp för journalisten.
Centraliserade tjänster, som amerikanska och brittiska MRS arbetar med databaser som innehåller relevant information om specialister som är villiga att bistå journalister med sin expertis. Andra centraliserade tjänster av betydelse är kanadensiska Sources Select, franska Science Contact och amerikanska FacsNet – Sources Online. Holländska PWT Utrecht samt Sri Lankesiska Vidya hör också till denna kategori. Dessa tjänsters kvalitet beror i hög grad på databasens skick och dess administratörers flitighet i underhållet. Tjänsterna utmärks av att en mindre grupp informatörer ansvarar för att uppdatera informationen i databasen, upprätthålla kontakterna med experter och institutioner, bevaka aktuella forskningspublikationer och närvara vid konferenser i den ständiga jakten efter nya förmågor. Kvalitén mellan ovan nämnda tjänster varierar dramatiskt.
Amerikanska MRS databas innehåller idag namn på drygt 30 000 experter, dess brittiska namne drygt 5 000. Båda dessa resurser underhålls och administreras av egna ”redaktioner”.
Journalisterna ringer vanligen in sina frågor och får då tala med personal som åtar sig en aktiv roll som journalisternas assistenter. MRS identifierar därefter ett antal forskare kvalificerade för uppgiften. De tar i sitt slutliga urval hänsyn till om det finns kontroversiella frågeställningar och/eller skilda åsikter/kritik inom vetenskapen. Journalisterna garanteras därmed ett mångfaldigat och balanserat källunderlag – till förmån för alla parter.
Decentraliserade tjänster består av ett nätverk av PR- och informationsansvariga vid universitet och andra forskningsinstitutioner, företagslaboratorier, ”think-tanks”, myndigheter och ideella organisationer. Nätverken hålls samman genom e-postbaserade informationskanaler. Journalisternas frågor skickas ut till samtliga informatörer i nätverket, som söker efter relevant expertis på sina respektive institutioner.
Amerikanska ProfNet har inspirerat och lånat ut sin modell till ett antal olika tjänster. De mest betydelsefulla av dessa nätverk är tyska IDW ExpertenMakler och brittiska CVCP ExpertNet.
Dessa tre tjänsters framgång är beroende av informatörernas erfarenhet, personkännedom och generella kunskap om experter och pågående forskning på sina institutioner. Den avgörande faktorn är alltid informatörernas engagemang och aktivitet.
Det är inte enbart amerikanska journalister som använder ProfNet. Svenska tv-programmet "Striptease" använde ProfNet för att lokalisera världsledande rättsmedicinsk expertis som kunde förklara ett vida uppmärksammat rättsärende: Karlstadbon Osmo Vallos död i samband med ett polisingripande. Det ledde till en intensiv svensk debatt kring en känslig och angelägen samhällsfrågor om rättsskydd, rättsröta och polisiär verksamhet.
ExpertenMakler drivs med hjälp av regeringsstöd. ExpertNet administreras av CVCP, en paraplyorganisation för samtliga brittiska universitet. ProfNet är kommersiellt och ägs av världens näst största nyhetsbyrå: PR NewsWire. ProfNet expanderar nu verksamheten till Europa.
Nyhets- och informationstjänster som amerikanska EurekAlert! syftar till att effektivisera, förenkla och öka journalisternas tillgång till de senaste forskningsrönen. Bakom denna tjänst står prestigefyllda American Association for the Advancement of Science, utgivare av tidskriften Science. Endast kvalificerade vetenskapsjournalister ackrediteras och ges tillträde på förhand till exklusiva och opublicerade forskningsrön och vetenskapliga nyheter.
Europeiska AlphaGalileo är en direkt effekt av EurekAlerts! framgångar. Med AlphaGalileo söker europeiska forskarintressen, samlade bakom British Association for the Advancement of Science, balansera ”den amerikanska forskningens dominans i medierna”.
Båda tjänsterna finansieras med medel från ideella organisationer och oberoende stiftelser som har som huvudsyfte att öka allmänhetens förståelse för och kunskap om forskning på respektive kontinent. AlphaGalileo har dock på senare tid i allt högre utsträckning sökt sig till statliga och mellanstatliga organ för att finna kapital och stöd.
Nya amerikanska tjänsten Ascribe skiljer sig väsentligt från ovanstående. Ascribe är en renodlad vetenskaplig nyhets- och pressmeddelandebyrå som har vunnit snabb. Nyhetsbyrån Associated Press sköter distributionen av nyheterna och garanterar därmed att informationen når rätt redaktörer över hela Nordamerika, snabbt och smidigt. Modellen har Ascribe lånat från finansinformationstjänsterna BusinessWire och PR Newswire.
Det universella expertnätverket, en global forskningsportal: Community of Science (COS) är sannolikt den mest spektakulära och omfångsrika tjänsten av dem alla. På mindre än sex månader har denna kommersiella tjänst lockat över en halv miljon forskare över hela världen att registrera sig i företagets expertdatabas. COS lanserar också en särskild experttjänst för journalister under det första halvåret på det nya milleniet.
Utöver denna enorma expertdatabas för kollegiala samarbeten och peer review erbjuder COS ett massivt utbud av andra databaser och tjänster för sina medlemmar: internationella kalendarier, stipendier, forskningsanslag och finansiering, patent, kontakter med näringsliv, forskningsdatabaser, världsledande referensdatabaser inom medicin, geologi och jordbruk, med mera. Medlemsinstitutioner får också tillgång till avancerade administrativa verktyg via COS extranät.
All information samlas centralt i COS databaser. Forskare och administratörer som loggar på databasen kan raffinera information om sig själva och sina institutioner direkt i denna databas. I den meningen är COS både centraliserat och decentraliserat.
COS har redan växt till en kommersiell global portal för vetenskapssamhället. Universitet och forskningsinstitutioner betalar årsavgifter beroende på institutionens storlek och ekonomi. Företag, forskningsfinansiärer och riskkapitalister erbjuds tillgång till kontaktdatabasen mot fastställda årsavgifter.
En nationell forskningsportal: i Sverige finns för närvarande ingen motsvarighet till dessa tjänster. Det närmaste är Safari, ett projekt på regeringsuppdrag i Högskoleverkets regi, ett led i den så kallade ”tredje uppgiften”. Projektet befinner sig ännu under utveckling och är därför ännu svårt att kategorisera. Projektets syfte är dock göra all svensk forskningsinformation tillgängligt för allmänheten. Därför är det troligt att tjänsten kommer att utvecklas till att bli en svensk forskningsportal på webben.
Dessutom: det dyker ständigt upp nya Internetbaserade kontaktförmedlande organ för expertkunskap i alla möjliga former. Tjänsternas innehåll och målgrupper varierar. Kunskapshungriga barns nyfikenhet uppmuntras, exempelvis, av AskAnExpert (www.askanexpert.com/askanexpert). Publicitetshunger och drömmar närs av ibland smått bisarra GuestFinder (www.guestfinder.com). Den amerikanska rättsapparaten oljas med expertvittnen från en uppsjö olika tjänster som FindLaw.com (www.findlaw.com/13experts/index.html). Alla dessa nya förmedlingar av expertvittnen och dylikt tycks dock ta efter tjänster som den gamla anrika kommersiella TasaNet (http://www.tasanet.com/about.html).
Expertnätverk och vetenskapliga nyhetstjänster utgör naturligtvis bara ett komplement till alla andra informationskällor som journalister har tillgång till. Men inte ens den mest erfarna specialreporter kan rimligen namnge en så geografiskt och åsiktsmässigt diversifierad expertis som en enkel sökning via MRS kan generera på några minuter. Å andra sidan, förstås, har ju en etablerad och ”tung” journalist ofta omfattande egna kontaktnät. De vanligaste användarna av dessa tjänster är därmed allmänreportrar.
De mest utvecklade tjänsterna utgör en fantastiskt kraftfull uppsättning verktyg och informationskanaler. Omfattningen på MRS expertdatabas och den service som erbjuds är imponerande – men det betyder inte nödvändigtvis att den därmed alltid erbjuder bäst resultat. Det finns onekligen goda möjligheter att 10 000 par hungriga ögon tillhörande ProfNets informationsproffs ser något som MRS redaktion har missat eller inte hunnit täcka.
De främsta expertförmedlande tjänsterna utgör fantastiska komplement till varandra. Tillsammans ger ProfNet, MRS, ExpertNet, ExpertenMakler, EurekAlert! och AlphaGalileo tillgång till ledande expertisen en klar inblick i nordamerikansk och europeisk forskning. Högt över dem alla svävar Community of Science med sin enorma internationella uppslutning. Konkurrensen mellan dessa tjänster och de intressen de företräder håller på att eskalera dramatiskt.
Huggsexan om planetens mest framstående hjärnor har börjat.