Virus på nätet och delade e-sängar = epidemi

David Nordfors

Vi vet nu hur AIDS uppstod. I februari bevisade Feng Gao från University of Birmingham i Alabama och hans kollegor att viruset HIV-1 härstammar från SIV, ett virus som drabbar chimpansen Pan troglodytes troglodytes (Nature, vol 397, s 436). Överföringen av viruset har troligen skett genom blodkontakt vid slakt av aporna som jagas av människor som föda. Jakten kan mycket väl ha hållit på i många generationer och dessutom har chimpanserna säkert burit på SIV mycket länge eftersom de inte längre blir sjuka av det.
  Men ändå har den mänskliga epidemien inte kommit förrän nu. De senaste decenniernas inflyttning av människor in till städerna från landsbygden, ökat resande över hela världen och liberalare sexvanor har givit de motorvägar för spridning av HIV som vi ser resultaten av idag.
  Folk brukar skilja på fysisk hälsa och psykisk hälsa, virus och information. Det går förstås alldeles utmärkt, men det betyder inte att de inte överlappar varandra. Ett virus kan få mig att svettas. Om jag ser något riktigt hemskt kan jag svettas. Om nazismen tog över Sverige skulle jag också svettas.
  Kroppen behandlar inputen och outputen av svettningar. I första fallet är argumentet ett fysiskt virus som tar sig in i kroppen och styr cellfunktionerna. De ordnar så att kroppen bildar substanser som ger svettningar. I de andra fallen kommer argumentet via kroppens sinnesfunktioner och behandlas av hjärnan som gör associationer, men fortfarande leder dessa till bildandet av substanser som ger svettningar. I det sista fallet kan man se samhället som en organism och nazismen som ett virus som infekterar cellerna och det är vi som är cellerna. Då svettas vi därför att vi hamnat i konflikt med den organism som vi ingår i. Lägg märke till analogin med immunsystem.
  Virus är information. De är små programsnuttar som kan läsas av våra kroppars operativsystem. De är argument och vi är funktioner som transformerar och mångfaldigar dem. Vi hjälper också till att skapa variationer av virusen. De flesta av dem är livsodugliga men nu och då skapas en riktig killer.
  Idag har vi medicin, bioteknik och varningssystem som håller oss levande längre än stenåldersmänniskorna, annars skulle vi kanske leva kortare. När våra samhällen blivit globala och alla virus och bakterier färdas jorden runt dagligen med charter och business class räcker inte längre kroppens medfödda immunförsvar till för våra behov.
  Internets explosionsartade tillväxt är inte bara en möjlighet utan även ett hot. Hur står det till med immunförsvaret hos exempelvis operativsystemen, främst Windows som de flesta har? Vi kommer snart att få se vilken programvara som motstår ökningen i variation och förändring, med allt fler smittor på nätet. En orosfaktor är att programtillverkarnas affärsidéer bygger på möjligheter att kombinera saker. Ju mer som kan kombineras och samköras, desto bättre sägs det vara. Nästan alla datafiler är idag samtidigt kommandofiler. Inte sällan kan kommandon i datafiler hos en tillämpning starta och styra andra tillämpningar vilket kan sprida en smitta genom hela datorn. Filosofin »ju mer som kan kombineras, desto bättre» kan aldrig hålla i längden. Det gäller istället för programtillverkarna att hitta bra begränsningar som erbjuder användarna något de vill ha istället för oändliga möjligheter som leder till sämre försvar mot e-smittor. Dessutom måste användarna gå på dyra kurser för att lära sig vilka knappar och funktioner de inte behöver använda i de överlastade programsystemen. En gång i tiden sålde de grafiska gränssnitten på att de var självinstruerande ...
  Det är trevligt att kunna dela datormiljö med hela sin omgivning. Men om systemet ätit upp grannens deklaration dagarna innan inlämningen blir vi mer tveksamma. Vi måste kunna dela våra liv med våra betrodda. Men om valet står mellan att leva och jobba normalt i en sluten krets eller att kunna dela e-säng i en värld full av smittor, väljer de flesta familjeförsörjare det förra. Själv vill jag gärna hålla mig på en lämplig umgängesnivå med de okända. Exempelvis är det alldeles förträffligt med epostprogram som inte exekverar kontrollsekvenser i inkommande post från en öppen omvärld.
  En sak är helt klar. Ju mer nätet växer, desto större e-biotoper som bildas, desto mer måste vi börja räkna med sannolikheter för att smittsamma e-patologier skapas. Sannolikheterna kommer att uppskattas på samma sätt som för fysiska sjukdomar. Riskerna beror på vilka människor som delar e-biotopen, hur de beter sig där och -- i riktigt komplexa system -- sannolikheten för spontan uppkomst och variation av smittsamma patologiska tillstånd.

PS. En kommentar till min förra kolumn om IT och skogsindustrin: På förekommen anledning vill jag meddela att åsikterna som framfördes var helt mina egna, de är inte ett uttalande från KK-stiftelsen. Eftersom jag inte längre arbetar med denna fråga åt stiftelsen har jag tagit mig friheten att föra debatten vidare i egenskap av privatperson.

Copyright Datateknik

Prenumerera!