Tekniker bestämmer det politiskt möjliga

David Nordfors

Samhället byggs upp av både möjligheter och omöjligheter och ibland glömmer vi bort betydelsen av att INTE kunna göra saker. Till exempel: De flesta människor kan inte trycka pengar. Om de kunde det skulle pengar vara värdelösa. Samhället skulle hitta något annat som folk INTE kunde göra för att basera ett nytt pengasystem på.
  Tillkomsten av mänskliga språk kan mycket väl ha hjälpts på traven av att vi INTE kan komma ihåg hur mycket som helst. Vi buntar ihop informationen i kategorier och sätter ord på dem, exempelvis "bil" eller "dator", så att det blir färre saker att komma ihåg. Det medför också att människor kan kommunicera med varandra utan att ha exakt samma erfarenheter. Folk kanske tänker på olika saker när de pratar om samma ord, men ifall de har tillräckligt mycket gemensamt kan de kommunicera ändå. Vi delar in människor i kategorier och sätter dem i relation till varandra.
  Frågan är: hur skapas ingrupperingarna, definitionerna och relationerna i samhället? Svaret är politik. Lagarna är en del av spelet. Vi kan inte hänga upp hela samhället på naturliga begränsningar, det vill säga sånt som är omöjligt att göra. Vissa saker får vi hjälpa till att GÖRA omöjliga, som att trycka pengar på egen hand. Vi ger folk på käften ifall de försöker rubba på de definitioner och generaliseringar som anses vara centrala för samhället.
  Därför är IT politik. Internet har skapat nya möjligheter att kommunicera och kategorisera. En massa centrala samhällskoncept byggde på att vi INTE kunde göra vissa saker som nu blir möjliga med IT. Till exempel, hur ska samhället någonsin kunna ta ut tull och moms på programvara som laddas hem via Internet?
  De flesta politiker, jurister och administratörer kan inte hantera blandningen av teknisk utveckling och juridik. Besluten utgår ifrån att den framtida tekniken är likadan som dagens -- fast med "more of the same". Resultatet blir ordpumpade varmluftsballonger i form av ogenomtänkta nationella standarder -- som digitalteve -- eller orealistiska lagar, som den om namnpublicering på Internet.
  Samtidigt uppmärksammas inte de verkliga problemen. Inskränkningen av mänskliga fri- och rättigheter kan ske på många nya sätt. Inom politik och förvaltning är det få som förstår att Internet är lika mycket en demokratisk beslutsmodell som en teknisk specifikation. De politiker och administratörer som istället sätter Microsoft som allmän standard är inte demokrater och det hjälper inte att de inte vet om det.
  I förra kolumnen krävde jag lagstiftning rörande äganderätten till uppgiften om min geografiska position. Den ska tillhöra mig, så att ingen hämtar GPS-data från min framtida trådlösa fickdator utan min tillåtelse. Om folk vänjer sig vid att min position är en allmän uppgift kommer myndigheterna att bygga in den i sina rutiner för skatter och annat.
  Min gode vän Mats Brunell gav mig ris efter kolumnen. Lagstiftning hjälper inte, sade han. Som alltid har han en viktig poäng. IT holkar ut det befintliga rättssystemet i sådana här frågor. Ett sätt att bevara integriteten i GPS-framtiden vore att sätta en manuell tryckkontakt mellan GPS-enheten och kommunikationskretsen i de mobila handdatorer som konstrueras idag. "Här är jag"-knappen garanterar mig äganderätten till min position, ingen kommer åt den utan min knapptryckning. Om en sådan GPS-telefon kommer i början av utvecklingen blir den en del av systemet.
  "Här är jag"-knappen måste förbjudas i ett senare skede ifall myndigheter, exempelvis skatteverket, vill komma åt informationen om min position. Det är svårt att genomföra ett sådant förbud.
  Om däremot GPS-enheten är direktkopplad till kommunikationsenheten i alla mobila datorer kan staten i princip komma åt informationen så snart handdatorn är påslagen. Om myndigheterna bygger in uppgiften om min position i sina samhällsstyrande system och någon därefter uppfinner "här är jag"-knappen kommer den helt naturligt att förbjudas, eftersom den gör folk samhällsfarliga.
  De första telefonväxlarna var avlyssningsbara och polisen lärde sig änvända detta. När det kom nya telefonsystem på åttiotalet stiftade staten lag om att alla telefoner skulle kunna avlyssnas även i de nya systemen. Sådan är politiken.
  Därför ligger GPS-bollen idag inte hos politikerna, utan hos konstruktörerna.
 

Copyright Datateknik

Prenumerera!